onsdag 9 oktober 2013

USCH.



Kanske är det för att det är den rosa månaden. Och kanske är det för att en person som var så offentlig med sin sjukdom & sa så viktiga ord om livet som gör att den där hemska sjukdomen fastnat hos mig så där extra påtagligt just nu. Jag berörs starkt. Den får mig att allra helt bara vilja sticka ner huvudet i marken som en struts och låtsas som att den inte finns på riktigt. Men dessvärre fungerar ju det inte alls. Nä, inte alls.

Jag kommer under de kommande dagarna visa er mina nya rosa armband. De är lite försenade. Material inhandlades i London och ska nu tillverkas. Det är de armbanden som är rosa och som jag skänker 10 sek per armband till Cancerfonden för.


För ett tag sedan hörde en tjej av sig med en historia som berör. Hon undrade om jag kunde tillverka en nyckelring med orden "fuck cancer". Och den blev jätte fin! Jag stämplade bokstav för bokstav på den den med tårarna brännande innanför ögonlocken. Skickade sedan iväg den tillsammans med en läderrem (om man hellre skulle vilja bära silverbrickan som ett halsband). Många var ni som sedan hörde av er och ville köpa nyckelringen då jag visade den på instagram.

En tjej ville hellre bära brickan i en kulkedja - tillsammans med en vintage rose swarovski kristall och ett litet hjärta. Som en påminnelse för att det faktisk gick bra för henne. ♥ Och så satte jag in 50 sek på Cancerfondens konto ... och grät en skvätt. Igen! Och tänkte på de viktiga ord som Christian en gång sa: 

"Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i era bröst. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Våga vara lyckliga. Tillåt er själva att vara detta."  

 

7 kommentarer:

  1. De där tårarna bränner minsann, men du ska veta att det du gör, det du skapar får oss att se framåt. De påminner om allt bra som finns och som andra gör för andra, det ger hopp. Och du är en del av hoppet!

    Nyckelringen blev så fin och så uppskattad. Med den i fickan eller runt halsen eller som bokmärke i en bok (bara för att den är så fin och inte ska bli repig) så knyter vi nävarna och ser framåt.

    Tack är för lite, men det är ju det jag vill säga dig. Med en stor varm kram - TACK!

    /T

    SvaraRadera
  2. åh, jättefint halsband! jag hade gärna burit något liknande då jag har förlorat min mamma i cancer. Hur mycket kostar det?

    SvaraRadera
  3. Underbart halsband!

    SvaraRadera
  4. De där orden... så få, så viktiga, så brännande. <3

    SvaraRadera
  5. åhh så himla fint! Tänker ofta på detta hemska och har denna höst blivit berörd av detta hemska på nära håll, usch!

    Så tack för ditt fina bidrag LIllau! Och de orden...vad säger man....

    kram

    SvaraRadera
  6. Mina tårar har runnit hela kvällen, just för att min dotter är en av de drabbade.
    Så går jag in på din blogg och ser vad du har gjort och det berör mig så mycket.
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Åh vilket fint värdefullt!! Är själv drabbad :(!!

    SvaraRadera