Vi har lekt lite här hemma. Med tatueringar. Så nu är vi alla märkta. Ett bra sätt att testa om man trivs med ett 'för-alltid-konstverk' på armen. Och om jag säger så här - inget för mig. Jag skulle trötta efter bara ett par dagar och vilja ha något annat. Kanske för att jag inte hittat det där som jag verkligen vill ha för alltid. Eller för att jag är en ganska ombytlig person med kärlek till väldigt mycket och ofta nya saker som jag ser. Hahaha! Eller kanske för att jag inte är en tjej som passar i tatueringar. Så är det nog.
En vän som jag träffade för lite sedan hade låtit tatuera in sina tre barns namn på sin handled (precis där min lilla färgglada fågel sitter nu). Det var fint på henne och hon hade varit hos David Beckhams personliga tatuerare. Bara det liksom ...
Men som sagt. För oss här hemma hos lilla.u passar dessa klistriga tatoos - som med en tuss bomull & aceton går att tvätta bort. Men mina vänskapsband - åh vad jag trivs i dem. Nu mot svamp- & blåbärsskogen ...
I vårt hem är det tvärtom ang tatueringar.
SvaraRaderaHär är de vuxna märkta * flera. Båda med barnens namn. Jag har även barnens fötter (från när de var 1 månad gamla) och de bästa, och de färskaste; barnens stjärntecken som de har gjort SJÄLVA. Alltså kört maskinen själva, med muntlig stöttning av tatueraren! (Mr Rogerstam, den yngste)
Sonen vill dessutom bli tatuerare och har tidigare testat flera gånger bla på mig och sin vuxna kusin.
På sonen själv är det självklart 18års gräns som gäller (mot hans vilja)....
Håller med att man ska hålla sig borta från nålen om man är det minsta tveksam.
Dina härliga vänskapsband är ju då ett helt klart bättre alternativ om man vill ha lite färg=)
Kram, Cicci
Cissi; jag ÖNSKAR att jag var en tjej som kunde bära upp en tatuering. Men näe, jag är inte det. Men mina färgglada band, de älskar jag!
SvaraRaderaBTW, vad coolt med barnens fötter som tatuering. KRAM & ha en bra sommar. Dina kommentarer gör mig så glad! Så kul att hålla kontakten så här!