[barn]

Det ska börjas i tid ...

Underbart söt liten tjej!

En sak som jag funderat väldigt mycket under denna semester är det här med barn. Inställnigen sig till sina barn. Att barnen är 'jobbiga' att ha med på sin semester så det är ju faaaaantastiskt det här med Kidsclub. Jag vet inte hur många gånger vi får kommentarer på restaurangerna om hur 'fantastiskt duktiga' våra barn är, hur bra de sköter sig och vad lugna de är. Själva sitter jag och maken som frågetecken eftersom vi tycker de korvar sig, sitter inte still och låter mycket. Jag & maken brukar känna oss ganska urblåsta efter en lunch eller middag (även om Nintedo DS & bärbar dvd är till stor hjälp). Men de är ju barn, våra barn ... och det är ju vi som väljer att åka på semester och gå på restauranger och äta. De får hänga på ... liksom ... Som det ska vara - tycker vi.

Som idag. Ett par i vår ålder sitter vid bordet i jämte, sippar på sitt rosévin och äter en 3-rätters lunch. De ler lite då & då mot oss. Jag och maken känner oss lite urblåsta när lunchen drar mot sitt slut. Då lutar sin tjejen fram och säger (på bruten fransk/engelska):
- Your kids are soooo nice! Behaving so well.
- Ohno, well ... we don't think so, säger jag.
- Our kids are at kidsclub for 4-5 hours at least per day. I can highly recommend you .. so nice & quiet. Our kids would go crazy in a place like this, säger hon.
- Yes, I will look into it. Hehe, svarar jag och ler.
Istället för att säga sanningen.
Att jag njuter av att vara med mina barn på semestern. Även om det ibland är jobbigt och man känner sig jätte stressad och springer hit och dit och inte kan ligga still och läsa ut de där böckerna man gärna hade läst ut.

Många här (de flesta) har sina barn på kidsclub. Alltså inte den där kidsclubben där de lite större barnen leker & har det skoj och gör utflykter, utan det är allt från spädbarn till de lite större som lämnas där för att mamma och pappa ska kunna ligga och slappa vid poolen, äta lunch på tu man hand (sippa rosé) och dessutom lämnar man också in barnen där på kvällen så man kan gå ut och äta på tu man hand. Dag in och dag ut. Visst - det låter ju lovely ... men jag skulle aldrig ha mage att göra det.

Alla är vi olika. Och jaá, jag accepterar att vi alla har olika preferenser - men jag måste ändå erkänna att det skär lite i mitt mamma-hjärta varje gång jag ser alla dessa söta små barn (klädda i tjusiga designers kläder) som tillbringar hela dagarna på kidsclub (nursery) medans deras päron njuter ett gott liv. Det är jag!

Och om barnen inte får vara med - hur ska de då lära sig att uppföra sig?