måndag 9 februari 2009

Det är underbart att se - vår lillNils är tillbaka. Han har varit på ett riktigt toppen humör de senaste dagarna. Skrattar, skojjar, hoppar, leker med sina leksaker, leker med Bo, leker med oss, tävlar, berättar sagor som han själv hittar på - han är glad, det strålar om honom. UNDERBART! Äntligen!

Helgen som gick fick vi riktigt mycket gjort - Jakob satte upp alla våra nya knoppar i köket (wow, det tog bara ett halvår för oss att få knoppar beställda och uppsatta), vi var på Indiskas möbelaffär och köpte skohylla till hallen så nu är den lite mer organiserad, satte upp tavellist i sovrummet och nu rymmer den vackra tavlor och foton på barnen - mycket hemtrevligt. Vi storhandlade hela familjen på stora affären i söndags så kylen/frysen är full, I love it! Och vi åt lunch på CiaoCiao Karlavägen - familje lunch som var så mysigt & gott. En panghelg! Förrutom att LillBo sov som en fis i lördagsnatt så jag var som ett vrak i söndags.

Att pyssla med klistermärken, glitterpennor och annat skoj är Nils stora grej just nu. Han kan sitta lääänge (för att vara en pojke på 3 med myror i brallan) och pyssla - och han älskar att säga vad jag ska rita och så fantiserar han kring det när han ser vad det blir. "Åh mamma, vad fint det blir!" - lillfisen!

Bigga dagis-frökenberättade att idag på dagis-gympan (varje måndag fm) så stod Nils på huvudet alldeles själv mot en vägg - jag är störtimpad! Min Nils, vilken kille! Han är väldigt atletisk , eller hur? Moster Cissi utbrast när jag berättade om detta för henne: "Men herre gud, han kommer ju bli både artist OCH gymnast!"

Saknar syster Cissi - hon är livrädd för kräksjuka så för att ta det säkra före det osäkra vill hon inte träffa oss på ett tag. De ska ju ut på tur nu på onsdag också så jag förstår henne ... Men jag saknar att mysa med henne här hemma. PUSS!

Nu ska jag sova! Bäst att passa på --- innan lillBo vaknar och vill ha ens uppmärksamhet igen. Kanske kan bli lite oroligt inatt också eftersom han fick sin 2a vaccination idag på BVC. Han är en stadig liten grabb nu; 7600 gr och 64 cm. Vår lille tjockis! Läkare Göran tycker allt var finfint med honom - det är det man vill höra. Han var en riktig lite kämpe när han fick sina sprutor, en i varje ben - skrek inte ens. Några små tårar kom när han fick den sista, men en kram från mamma och lite uppmuntran från Carina sköterska och han var fine.
Imorgon kommer farmor Karin - Välkommen!

2 kommentarer:

  1. Hej! Vad glad jag blev, tack! känner igen mig i det du skriver om att saker kan ta såååå lång tid innan man får upp t.ex knopparna hemma. Sen när det väl är gjort så känns det så bra och fint. då tänker man "amen varför gjorde vi inte det direkt, det gick ju rätt snabbt, när man väl kom igång". Min Viola, som fyller 4 i sommar, är också helt vild. Hon badar med sin pappa en gång i veckan, och då dyker(!) hon från kanten och kan simma på rygg. man blir så stolt (efter att rädslan lagt sig=))

    SvaraRadera
  2. Hej Ulle,
    vilken jättefin blogg du har! TRäffade Ljungbytjeerna hemma i helgen och de sa att du oxå hade en blogg. Surfade in på din facebook-sida och hittade adressen hit. Supersnajsig! Bra jobbat, tjejen!
    kram nina rosvall

    SvaraRadera