MOSHI MOSHI

 

Alla dessa små samlar-leksaker som finns just nu! Va!

Trash packs, little pets, fotbolls-kort, skylanders - you name it. Killarna har aldrig varit samlare (kanske för att det aldrig uppmuntrats här hemifrån, det måste väl komma någonstans ifrån liksom!). Tills det här med Trash packs dök upp på skolan. Och jag tänkte att det här ska vi inte börja med. Men så fick de en muta av sin mamma (hoppsan). En lördag. Hundra kronor var att handla för i leksakaffären. Ja, då kan man ju liksom inte säga att de inte får köpa det de vill. Så en mycket lycklig Nilsen gick ut genom dörren - med sina 5 första TPs. Jahapp. Så var det med det! Sedan har det där bara ökat. Det samlas, det byts, det jämförs, det är ultra rare hit & vanlig dit. Och de försvinner stup i kvarten. Hela tiden! Magsår! Men sällan har våra barn lekt så mycket och ofta med en leksak. Så ...

När då Moshi Monstren dök upp som kramdjur fick de "gärna" flytta in. De finns som små samlar figurer de också. Jajamensan. Men det är inte de som var intressanta här hemma. Nope! De som var roligast är de små söta kramdjuren - Moshi Monstren. Med egna små namn, adoptionsbevis och som dessutom pratar. Till dem hör Nintendo-spel. Spel på datorn. Spel med medföljande kort. En hel liten moshivärld. Ganska söt sådan (förutom att Bosses Moshi heter Diablo då. Ääääh, hur kommer man på att döpa en barnleksak till Diablo? djävulen!)

Nu hör vi varje kväll, vid säg-dags, konstiga små ljud inifrån deras barnrum. Aaaaah. Moshi. Moshi.