fredag 12 juli 2013

ATT TRÄFFA MIN "MAMMA" EFTER 20 ÅR


När jag var 19 år åkte jag till San Diego som au-pair. Jag hade kanske ett av de bästa åren i mitt liv. Allt jag fick uppleva och vara med om var fantastiskt och utvecklande. Och jag fick vänner för livet. Att jag dessutom hamnade i en familj som blev som min egen hjälpte naturligtvis till. Jag var mer eller mindre som en stora syster till AJ, som då var 7 år. Som ni förstår hade jag en ganska lyxig au-pair-tillvaro ...

När jag nu fick 'min Kalifornien resa' i 40-års present av min Make ingick det att han hade varit i kontakt med min amerikanske mamma Maria i San Diego. Han hade fixat så att vi skulle kunna ses igen - efter 20 år (!!!). Vi hann även med att träffa AJ då vi var i San Fransisco. Han är en vuxen man nu liksom - 28 år med ett så stort och vackert hjärta (väldigt mysko känsla det där ... att träffa en stor AJ som ändå såg ut som min lilla 8-åriga AJ ... som då var lika gammal som min egen lilla son är idag).

Vi hade planerat in en heldag med Maria och hennes nya man Charlie. Och jag var så nervös i bilen dit, då trista saker hände året efter att jag flyttade hem och Maria och hennes dåvarande man skilde sig. Och även om vi har haft en sporadisk kontakt under alla dessa år via brev, email och FB så kändes det så pirrigt. När vi så körde in på deras ranch - bland avokado- & lime-odlingar - och hon stod där ... då släppte allt. Så många tårar av lycka. Hon är så fin Maria. Och vi hade så mycket att prata om. Barnen lekte i deras härliga pool, under palmerna. De gick med Charlie och plockade avokados & lime (som vi sedan tog med oss hem till Sverige). Jag fick titta in i Marias härliga keramik-studio. Och jag fick återuppleva många kära minnen under våra samtal. Hon har en stor plats i mitt hjärta. Vi fick en fantastisk dag tillsammans. Som jag sparar i mitt hjärta, för alltid.

Och lika trist är det nu att vi har sagt hejdå och åkt därifrån. Nu väntar vi på att de ska komma på besök till oss. Jag saknar dem redan massvis. MASSVIS! San Diego är långt borta, alldeles för långt borta ... Men förhoppningsvis ses vi snart igen. Här eller där ... !

3 kommentarer:

  1. Åh jag förstår precis! jag var au-pair i LA när jag var 20 år och det 1.5 året var verkligen otroligt kul! Jag har kontakt med familjen via FB, så kanske att vi hälsar på nån gång...

    SvaraRadera
  2. Ulrika, så glad jag blir för din skull när jag läser detta. Kan tro att denna dag blev ett stort ögonblick i ditt liv. Tänker också att du har ett kap i din make som ordnade allt. Härligt!

    Kram

    SvaraRadera