Oj. Vissa måndagsmorgnar känns tyngre än andra.
Känner mig besviken. På sådana som 'fått'. Och som sedan 'tar'.
Vissa dagar tvivlar man på om man valt rätt.
Ibland lite mer uppförsbacke än andra.
Men en kaffe (eller två) och några kramar från en Buse som är hemma.
Så är jag på banan igen.
Det vet jag.
Sedan är klumpen i magen borta.
Den där oros-klumpen.
Vi har haft en sådan där skön helg på ön.
I stugan.
Vi har umgåtts. Bara vi.
Med naturen inpå knuten.
Sprakande brasa.
Bus i snön. Gott att äta.
Hängt med våra fina grannar.
Ätit godis.
Massor av godis. Och ostbågar.
Knutit och flätat armband.
Kommit tillbaka lite mer efter våra två tunga veckor.
Och det känns fantastiskt.
Den där rostiga spiken på bilden ovan har jag lyckats "pilla bort".
Den ska agera väggkrok i vårt nya sovrum.
Stocken ska jag också se om jag får med mig hem.
En dag.
För att sitta på när jag dricker morgon kaffe, njuter av fågelkvitter
och det äntligen är sommar.