I förrgår trädde vi upp varenda napp (eller tutte som vi kallar dem) som vi hittade på en egentillverkad flaggvimpel. Vi fotade dem tillsammans med Bosse. Sög lite extra på dem och sa hej då. Sedan traskade vi hela familjen ut i vår egen skog, till en glänta. Där hängde vi upp dem allihopa på ett träd, vinkade farväl och ropade på rävungarna - för det var de som skulle få dem.
Sedan var det en ganska ledsen liten Bosse som skulle gå och lägga sig. Men shit vad duktig han var. Han somnade (med handen i mammas hand) efter några stora tårar, sov bra (förutom en liten stund mitt i natten av gråt och skrik om att "rävungarna skulle minsann inte få de där napparna längre!"). Så nu har vi en stor Bosse här hemma. Utan napp. En stor lillebror. Som går och tänker på vad han ska önska sig i present för att han var så duktig. Kanske en liten fyrhjuling som man kan fräsa fram på på grusvägarna... *ler*. Men det kan lika väl bli en radiostyrd båt. Heja Bosse! (men du är ändå min lilla baby, alltid).
Jag heja heja.
SvaraRadera08 som man har blivit så skänkte barnen dem till kattungarna på Skansen. Tokig ide tyckte jag först men det funkade ju. Det var jag som saknade nappen (ibland) i munnen på dem. För nu hade de ju blivit stora. Jag var inte så säker på att jag ville det ;-)
Heja Bosse!! Vi var i Canada i höstas och gav Stellas nappar till en liten nyfödd kalv som mist sin mamma, och nu är det alltid "the baby cow" som har hennes nappar. Fungerade utmärkt, var nog mest jag som "undrat" lite hur det skulle gå;)KRAM
SvaraRaderaHeja heja , här i Gbg lämnas de till Lisebergskaninerna. Barnen får diplom. Vi hat vå diplom hemma... En reserv hade gömts av en liten ... Ha en fin fredagskväll
SvaraRaderaHeja heja Bosse! Och heja heja rävungarna! Vi gav våra till fågelungarna på soptippen. Och sen när xel skulle välja vilken leksak han ville på leksaksaffären när han varit utan napp en vecka valde han den dyraste jäkla bilen han kunde hitta. Unge. En timmerlastbil för 600 spänn. Vad han ville, ja, där fick jag så jag teg. Men det var två år sen och timmerlastbilen håller än. Heja!
SvaraRaderaHeja Bosse!!!
SvaraRaderaStrongt, stort.
Jag minns när jag skulle sluta med min tumme. Det gick inte så bra de första nätterna.
Så jag vet hur mycket det krävs.
KRAM!!