{ moi - 1 år - go & glá, kexchoklá }
Jag är uppväxt i en liten stad, med en mamma & en pappa som satt oss i främsta rummet - jämt. Som stöttat, som hittat på roliga saker och som gett mig en trygghet som jag bevarar som en skatt. De prioriterade familjen. Mamma valde att stanna hemma med oss i många, många år och pappa jobbade. Jag uppskattar det jag har (även om jag då var riktigt avis på alla vänner som åkte på solsemestrar - då jag campade och släpade kanoter och levde värsta friluftsliv).
Jag har haft den stora förmånen att ha en mormor, morfar, farmor & farfar som också funnits där för oss. De har 'skämt bort' oss med all sin kärlek, mig och min syster. Samtidigt har de alla visat oss att livet inte är självklart. Att man måste kämpa för att få saker och ting, att få saker och ting att ske. Jag är min familj evigt tacksam för den fina barndom som de gett mig. Att de minnen som jag har (och de är många) enbart är glada & fina. Trygga.
≠
Tycker ni har lyckats väldigt bra hittills med "busarna"
SvaraRaderaPappa
Men mycket kärlek och sunt förnuft kommer man megalångt! Jag är helt säker på att du kommer lyckas.
SvaraRaderaJag tror att man automatiskt för över goda vanor på sina barn. Har man nu inte begåvats med en sådan uppväxt, men man ändå är medveten om att man vill förändra, ja då kanske man får kämpa lite. Men som sagt var sunt förnuft och kärlek räcker hela vägen.
SvaraRaderaVilken sötnos =)
SvaraRaderaJa, visst vill man ge sina barn en fin och bra uppväxt som de ska se tillbaka på med glädje. Det vill man!
Men du vilken liten sötnos! Ja, det är inte för ens när man får egna barn man inser vilket jätte jobb ens föräldrar har gjort!:)
SvaraRaderaBtw, den där bilden skulle kunna vara tagen idag. Galet va modet går i cykler:)
Kram Sophie