måndag 1 november 2010

[min FÖRSTA dag på jobbet]

{ birds + cage = i love it - i want it }

Idag har jag 'jobbat' min första dag - på nästan 6 år {sedan hemflytten från London & toppjobb}.
Busen började nämligen på dagis idag, på riktigt. Jag sa puss och hej då. Han sa "min mamma" och sträckte sig efter mig. Men sedan gick han tillsammans med Fröken E och storebror in på samlingen och det verkar ha gått hur bra som helst. Duktiga lilla Busen!

Hur det känns?
Både bra & inte bra. Fast så klart mest bara bra. Han är drygt 2 år och han kommer fram tills nästa höst bara gå 9-12, fyra dagar i veckan. Och jag har börjat känna mer och mer att jag behöver lite mer egen tid. Fram tills nu är det ett fåtal dagar totalt {sedan Nilsen föddes i dec -05} som jag spenderat på egen hand. Jag har valt att prioritera mina fina barn och att vara med dem {tillsammans med min stöttande Make}. Mycket för att jag känt att de behöver det, för att jag tror på att barn behöver det och för att jag själv har velat det {och varit så lyckligt lottad att jag kunnat göra det}. Jag hade Nilsen hemma tills han var 2 år och 8 månader - de allra flesta hade åsikter om det. De flesta inte så snälla. Till en början tog jag åt mig {mycket}, men så tog jag reda på fakta och efter det har jag i stället bara njutit av varenda sekund som jag fått möjligheten av att vara hemma med mina barn. Varför ska alla barn vara s.k. 'dagisbarn' {sådana barn som älskar att vara på dagis, och nästan hellre är där än hemma}? Är det finare det än barn som föredrar att spendera tid med sin mamma/pappa, i hemmet? Jag ryser varje gång jag hör en av dagisbarnen på sönernas dagis kalla en av fröknarna för 'mormor'. Vad är det om? Har han kanske tillbringat lite 'för mycket tid' på dagis då kanske ... {inte mitt problem dock}.

Nu har i alla fall Busen också fått 'förmånen' att få börja på dagis. Så nu är alla nöjda - och ingen ska längre oroa sig för att mina barn blir osociala och inte kan agera i grupp - och hej & hå vad de lär sig inför att de ska börja skolan. {Sorry - kan inte låta bli att vara lite sarkastisk, men det är dessa påstående som jag under alla dessa 5 år fått höra kan hända om jag har mina barn hemma för länge - bl a ...}.

Och hur ska det nu gå för mig då? Jag som varit borta från arbetslivet & karriären í över 5 år - nästan 6 år faktiskt. Är allt hopp om bra jobb {vad nu det är i definition}, en karriär & kanske en bra inkomst körd? Vad ska det bli av stackars mig nu då?

Jo för att barnen överhuvud taget ska få ta del av dagis så 'MÅSTE' jag jobba. Låter som om det är jätte synd om mig va? - Hahaaha! Men to the point: Jag kan inte välja om jag vill stanna hemma och var en sk hemmafru - nähähädå, sånt trams går inte för sig 'in Swiiiden' inte.Näe, för då 'jobbar' {förvärvsarbetar} jag ju inte och barnen har alltså ingen rätt att vara på dagis. Men om jag väljer att betala för mig då? Att betala för att mina barn går på dagis även om jag är hemma utan förvärvsarbete? NOPE! NOPE! NOPE!

Så nu sitter jag här med 'egen firma': little.u... läser på hur jag ska få det hela att snurra. Hur jag ska 'tjäna' några stålars och vad som krävs av mig som egen arbetsgivare. Herre gud. Jag ska alltså vara 'min egen chef'. Vilket skämt! Längtar tills businessen kommer igång och jag får jobba med händerna. Så jag blev trött efter bara 10 minuter och bestämde mig för att uträtta lite ärenden istället. Jag ringde tandläkaren i småland {ingen tid!}, jag 'lånade om' böckerna som går ut nu i veckan {inga böter och 1 månad till. wow!}, jag köpte färg för att kunna måla om den där förjordade gunghästen till dagis och så mitt i allt ringer Fru Granne och vill dricka en kopp kaffe. Kaffepaus har väl alla på sin arbetsplats!! Så jaá, en cappuccino hinner jag väl med - och samtidigt kan jag uträtta ett ärende till. Toppen! Hmmm ... bara det att kaffepausen kanske blev i längsta laget. Men det var ju faktiskt min första arbetsdag - på nästan 6 år - så det känns som en mjukstart kändes helt ok.

OCH ... Imorgon går vi på semester! {hahahaha!} Vi åker på höstlov till momo & mofa i småland. Det känns bra. Och efter det är jag sjukskriven i minst 1 vecka {pga min operation den 8 nov}. SEDAN kanske jag kan börja arbeta "på riktigt"!

Tjingeling!

3 kommentarer:

  1. Lycka till U-lein med arbetslivet! Det är bra med mjukstart :-) Kram och ha ett skönt höstlov! E-lein

    SvaraRadera
  2. Du måste ta och borsta av dig de där kommentarerna från föräldrar om vad som är bra och dåligt för dina barn. Det vet du bäst själv...faktiskt! Att barn är mycket på dagis behöver inte för den delen vara dåligt, det passar vissa barn kalas, andra inte. Vissa familjer måste ha det så, andra kan välja. Jag gick igenom precis samma sak som du...trots att jag körde eget och jobbade halvtid...det var liksom inte 9-5 mån-fre och då var det ju "konstigt"...

    Läs inte så mycket, det kommer att gå kanon för Little u... Se till att börja producera, bjud över kompisar, be dem ta med sina kompisar, bjud på ett glas vin, lite ost o frukt och ta upp beställningar. The American way...funkar kanon här! Sen kan du ha smyckes partyn hos deras vänner...lite kvällsarbete men det grejar du!

    Jag får sååå mycket beröm för mitt fina halsband! Jag beställer gärna flera saker...om jag hittar en bild av något jag gillar kanske jag kan vidarebefordra till dig...hehe...copy copy, nä men du kan göra din grej av min inspiration eller hur?

    Jag håller på dig - du är en talang!

    Fast, jag kan byta sida och bli en surströmming...om ni inte bokar resa hit snart.

    Puss!

    SvaraRadera
  3. Fina Lotta! Puss right back {inte någon surströmming ... bokning kommer}

    SvaraRadera