tisdag 3 november 2009

Finast?


Ibland undrar jag lite hur folk tänker?

Jag undrar hur många gånger per vecka som jag får försvara mig över de val jag gjort i livet - just nu: Att vara hemma med mina barn! Varför? Varför ska jag behöva försvara mig? För mig, eller rättare sagt för oss, är det ett val som jag och maken har gjort tillsammans. Min man 'tvingar' inte mig till att vara hemma för att 'ta hand om våra barn'. Däremot uppskattar jag att han stöttar mig i detta val och att vi har fördelen att kunna göra det. Jaá, jag vet att vi har förmånen att KUNNA låta mig vara hemma, MEN ni ska också veta att vi prioriterar ner vissa saker för att det SKA fungera, eftersom det är det här vi vill. Jag ÄLSKAR mitt liv som hemma-mamma! ÄLSKAR! ♥

Så min fråga är?
Vem har egentligen rätten att bestämma vad som är finast/bättre här i livet? Just det här att det skulle vara finare/bättre att göra en sk kallas karriär, och därmed lämna sina barn på dagis långa dagar. Att man anser att någon som väljer att avsätta några år av sitt arbetsliv åt sina barn, att de inte skulle göra något viktigt - att man ens ifrågasätter det valet? Många är ni som undrar hur jag egentligen tänker. Om jag inte är riktigt klok som 'offrar' min karriär genom att inte jobba i kanske 6-7 år. HUR ska jag någonsin få ett jobb av någon värdighet igen? Hur KAN jag låta min man göra karriär på min bekostnad? Hur står jag ut med att vara hemma med barnen så 'länge'? Blir jag inte trött på skiten? Uttråkad? Och om jag inte känner mig nedvärderad då jag inte har någon egen inkomst eftersom jag blir så beroende av min man? Och jag är SÅ TRÖTT på uttrycket: "DU som ändå är hemma kan väl fixa det, du har ju all tid i världen!" Precis som om min tid inte är värd något och att jag inte gör något av vikt bara för att jag har valt att inte arbeta hos en 'riktig' arbetsgivare.

TÄNK vad olika vi ser på saker och ting och vad som är viktigt här i livet! Come on! Vidga era vyer lite granna och sluta 'tycka så negativt om kvinnor som faktiskt av fri vilja (även om det kan låta konstigt i mångas öron) VÄLJER att vara hemma. Att tänka så anser jag vara att nedvärdera kvinnan - att tycka att det som en mamma vill göra är fult & fel. Jag känner INTE mig sämre - men en del av er som ifrågasätter mig får mig att känna mig sämre ibland. Och det är inte ok.

Jag har så klart själv åsikter om saker och ting, det vet ni! MEN jag säger inte rakt ut i ansiktet på er som väljer att börja jobba tidigt att jag tycker ni kanske borde omvärdera era liv och spendera lite mer tid med era barn. Att jag tycker att barn borde får chansen att vara hemma bra mycket längre än ett år med sina föräldrar. Jag respekterar att ni gör de val ni gör OCH jag uppskattar MITT val än mer då jag ser hur ni sliter för att få allt att gå ihop. INGEN är vinnaren - alla gör sina egna val. Eller hur?Alla är lika fina! Vi prioriterar bara olika.

5 kommentarer:

  1. Åh vad bra skrivet "Ulle"!!!! Stå på dig! Du gör rätt! Du bestämmer hur du vill göra. Jag önskar fler barn fick vara hemma med sina föräldrar, lääänge. Min store var fyra när han började på dagis och den lilla hönan var över två. Mina barn har aldrig varit långa dagar på dagis, och aldrig mer än 15-20 timmar/vecka. Men jag har ofta fått försvara varför jag tex jobbar oregelbundna tider (kommentarer om att vi inte träffas hela familjen tex). Mitt svar är: för att jag inte behövt lämna bort mina barn mycket. Och de har fått mycket tid med sin pappa när jag varit på jobbet på kvällar och helger. Tror inte det hade blivit så annars...
    Som sagt, alla gör vi våra val. Men här är en som håller med dig.
    Kram Cicci
    P.s. Nu när jag fått din bloggadress kommer jag inte kunna sluta följa din vardag ;-) D.s.

    SvaraRadera
  2. Kallas avundsjuka! Bitterhet är det värsta som finns. En stor Kram

    SvaraRadera
  3. Äh försök strunta i alla såna kommentarer. Vet att det är svårt. Jag är så glad att slippa försvara mig hela tiden nu när vi flyttat till USA och jag verkligen ÄR hemmafru!! När vi bodde i Sve så hade jag ju eget företag som jag drev hemifrån men det räknades tydligen inte för vissa..jag var ju "hemma" sen att jag hade halvtidsjobb på SS med lite oregelbundna tider det räknades heller inte.. Att jag sen hade mina kids på dagis var oxå fel, jag var ju ändå hemma!!!

    Folk har så mycket åsikter om allt och ingenting. Bästa rådet jag kan ge är låt det rinna av...

    Eller var lite radikal och flytta hit, haha.

    Kramelikram

    SvaraRadera
  4. Tack alla ni för era peppande kommentarer!

    Cissi - good for you! Dina barn tackar dig säkert. Och Frasse!

    A: (är det du Annika? I Ljby? Eller Åhus?)Vet inte om det alltid är avundsjuka. Tror inte det! Tror bara att Swe ska vara så himla jämnställt så det anses som förnedrande för kvinnan att vara hemma - herre gud, då kan man ju inte göra karriär! Hemska tanke! Plus att det känns lite som om andra mammor, trots att de varit hemma med sina barn ett år kanske, tycker att det är liksom inget 'på riktigt'-jobb. Att vara hemma och ta hand om barn o hem. Snacka om att tala ner världens bästa jobb, och kanske viktigaste.

    KalasLotta! Bara stora kramar till dig - du är ju för underbar! Tror jag snart flyttar till er ... fast det rinner av - måste bara ånga av mig lite ibland. Och ställa frågan, hur de tänker liksom? Förstår det inte, varför man alltid ska ifrågasätta andras val! Kan man inte bara vara nöjd med sina egna val och acceptera andra?

    KRAM! Hejja Hemma-mamman! ♥

    SvaraRadera
  5. Här är ännu en kuvad kvinna med man i karriären, som förfärligt nog inte har råd med senaste mode-trenderna och får nöjas med att hänga med mina ungar halva dagarna. Stackars mig! För det kan ju inte vara så att man har valt det -väl?! :-)
    Du är inte sämre Ulrika, du är bara annorlunda! Och folk är skraja för det som är annorlunda!
    Puss till er alla från Maria (VD för Hemma AB)

    SvaraRadera